Skip to content

Inkräktaren av Håkan Östlundh

17 februari 2012

Redan på bilfärjan över till Fårö får Malin Andersson en otäck föraning, den typ av känsla som brukar beskrivas som om någon gått över ens grav. Hon slår det i från sig men när hon kliver in i sitt och sambon Henrik Kjellanders hem återkommer de onda aningarna.

Att hyra ut deras fanastiska hus till sommargäster verkade som ett både logiskt och nödvändigt – de behövde pengarna – beslut när de skulle vara borta på semester i flera veckor. Ett och annat sönderslaget glas kanske man måste acceptera, men de fynd Malin nu gjorde blev mer och mer förbryllande. När hon till slut hittar ett familjeporträtt där både hennes och barnens ögon stuckits ut blev det droppen som fick henne att ringa polisen.

Fredrik Broman är äntligen tillbaka i yttre tjänst efter sin långa sjukskrivning och han har inget emot den långa resan upp till Fårö. Han har inget problem att förstå Malins reaktion eller rädsla, men det går inte att utesluta att det enbart rör sig om ett dåligt skämt. Det finns inte heller mycket polisen kan göra.

Men när familjens äldsta dotter blir bortförd från skolan trappas utredningen upp. Kan det vara Henriks egna halvsystrar som utsätter familjen för detta, allt över en arvstvist? Eller Henriks gamla flickvän som också bor på Fårö? Fåröborna håller varandra om ryggen och polisen har svårt att reda klarhet i vem som har eller saknar alibi.

Kommer de hinna lista ut vem förövaren är innan något riktigt tragiskt händer?

————————–

Jag blev riktigt glad när jag såg att den här boken kommit ut i pocket. Jag har läst och tyckt om de tidigare fyra böckerna om Fredrik Broman och var naturligtvis nyfiken på hur det gått för honom efter den otäcka olyckan i Blot.

Det är lite svårt att skriva om mina intryck och tankar kring den här boken utan att riskera att avslöja för mycket om de tidigare böckerna. För som alltid tycker jag att det finns fördelar med att börja en serie med den första boken.

Jag har uppskattat den här serien bland annat för att den utspelar sig på Gotland, men jag tycker också om Östlundhs sätt att skriva. Det är nyanserat och trovärdigt, speglar ofta verkliga händelser.

Även den här boken tecknar intressanta och flerdimensionella personporträtt, även om de byggs upp stegvis. För att bibehålla spänningen i boken är läsaren långt i från allvetande och det gäller även de inblandades alla olika egenskaper och hemligheter.

Och boken är spännande även om den rör sig framåt i en ganska maklig takt. Utredningsarbetet möter logiskt mycket motstånd och förseningar. Jag oroar mig och lider med personerna i boken, förfäras över det som händer och över att människor aldrig kan se längre än till sin egen personliga tillfredsställelse och inte vad de möjliga konsekvenserna av deras beteende kan bli.

Jag tycker det här är en kompetent och bra svensk deckare och skulle inte avråda någon från att läsa den. Men skulle jag bara rekommendera en deckare till någon skulle det inte bli den här.

Dock tycker jag att de som planerar att tillbringa tid på Gotland och vill ha lite spännande läsning med lokal anknytning mycket väl kan välja någon av böckerna i den här serien. Välj den som utspelar sig närmast där ni kommer att befinna er.

Håkan Östlundhs officiella hemsida

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: