Skip to content

Höstoffer av Mons Kallentoft

11 oktober 2010

Regnet vräker ner över slottet Roxå utanför Linköping. Dropparna faller tungt över markerna och kroppen som flyter i vallgraven. Advokat Jerry Stefansson, nybliven slottsägare och känd för sin luxuösa livsstil, kommer inte att ta några fler uppdrag. Men hur har han hamnat i vallgraven?

Kriminalinspektör Malin Fors misstankar riktas snart mot de tidigare ägarna av slottet, den högadliga familjen Örnsjö, som knappast med glädje kan ha velat sälja sitt släktgods till uppkomlingen Jerry Stefansson. Men skulle försäljningen verkligen vara en orsak till mord? Och vem var egentligen människan Jerry Stefansson, bakom IT-miljonerna, de dyra kostymerna och bilarna?

Nära Malin, men som på andra sidan en tunn hinna, rör han sig som en skugga genom det som varit hans liv och som skulle leda fram till hans brutala död.

Beskrivningen av bokens handling är hämtad från Mons Kallentofts hemsida.

————————–

Jag har väntat alldeles för länge med att skriva en rapport om den här boken, jag läste den ju faktiskt under semestern men väntade ju med att skriva rapporter som samtliga semesterböckerna först när jag kommit hem och det blev lite mycket på en gång.

Det finns många saker jag uppskattar med Mons Kallentofts serie om den kvinnliga kriminalinspektören Malin Fors. Det är roligt att de utspelar sig i och kring Linköping eftersom jag bodde där i över sju år. Det går inte att klaga på intrigerna eller den bakomliggande psykologin i hans böcker.

Men jag läste de tre första, det här är den tredje boken, alldeles för nära inpå varandra och de blev då för lika i upplägget. Aspekter som var uppfriskande och lite annorlunda i den första boken, som att han alltid låter offren vara delaktiva i boken även efter sin död, blev en irriterande upprepning när jag kommit till den tredje boken.

Dessutom tycktes han ha en väldigt specifik bild av vad som skulle göra det påtagligt och obehagligt att en person var avliden. Inte mindre än tre avlidna beskrevs ha ett öga öppet. Dessutom höll han inte riktigt koll på detaljerna i sina böcker. Fåniga småsaker men sånt som ger mig en känsla av att författaren skriver efter ett mönster och lite oengagerat.

För mig personligen var även utvecklingen av Malin Fors en anledning till att jag tappade smaken för serien. Redan i första boken var det uppenbart att hon hade problem och redan i första boken erbjöds hon hjälp. Hjälp som hon inte tog emot utan istället fortsatte hennes problem att växa. Det är svårt för mig att acceptera att någon beskrivs som Linköpingspolisens bästa utredare, och att den personen uppvisar sällsynta insikter och förståelse för andra människors problem men ändå är så inkapabel att hantera sitt eget liv.

Jag kan därför inte riktigt rekommendera den här boken. Men eftersom Johanna var snäll nog att låna mig hela serien ska jag så småningom läsa även den fjärde boken i serien och det kan ju hända att jag ändrar mig då.

Mons Kallentofts hemsida

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: