Skip to content

Flesh House av Stuart MacBride

30 augusti 2009

fleshhouseEn fryscontainer i Aberdeens hamn läcker och när man öppnar den visar den sig innehålla människokött. Det är svårare än man kan tro att identifiera ursprunget på styckat kött, men när ett stycke uppvisar en piercad bröstvårta finns det skäl att misstänka att det inte är fläsk.

Ursprunget till innehållet i containern spåras till en slaktarbutik vars ägare är ingift släkting med Ken Wiseman. För 20 år sedan misstänktes Wiseman för att vara den mördare som fått öknamnet The Flesher – en uråldrig benämning för slaktare. Wiseman åtalades och dömdes men släpptes sedan på grund av brister i polisutredningen.

När människor nu igen börjar mördas eller försvinna efterlämnande blodiga brottsplatser och bitar av människokött är DI Insch övertygad om att Wiseman är i farten igen. Insch var involverad i den tidigare utredningen och blir ansvarig även för den nuvarande. Han driver på den, och DS Logan McRae, som en ångvält med Wiseman som ende misstänkte.

Övertygelsen att Wiseman var den skyldige ställde till problem för 20 år sedan. Den förnyade uppmärksamheten och jakten på Wiseman väcker hans hämndbegär. Medan människoslakten fortsätter kontaktar han BBC och hävdar sin oskuld. Utredningen blir mer och mer komplicerad men Insch vägrar överväga några andra misstänkta.

————————————–

Det här är den tredje av Stuart MacBrides böcker om Grampian polisen och Logan McRae. Det finns mycket jag tycker om i hans författande. Tonen är rå men rolig. Mycket rolig till och med. Persongalleriet är omfattande och även om vissa personbeskrivningar ibland liknar karikatyrer får läsaren en mångfacetterad bild av de flesta karaktärer.

Logan McRae är Detective Sergeant vilket innebär att han förväntas göra det han blir tillsagd. Och tillsagd blir han, DI Insch och DI Steel slåss om hans arbetstid och båda hävdar att hans arbete är mer angeläget och ska gå före hans privatliv. McRae har i viss utsträckning lärt sig att hantera sina chefer, men han gör som han blir tillsagd. Han tänker dock fortfarande självständigt och hittar samband i det utredningsmaterial han blir ålagd att gå igenom.

Trots att Logan McRae är huvudpersonen i MacBrides böcker är utredningarna i mycket stor utsträckning ett lagarbete, och McRae är en lagspelare och ingen ensamvarg. Åtminstone inte av eget val. Eftersom den passionerade ensamvargen som bryter mot regelboken i sin iver att följa sitt eget spår i en utredning blivit vanligare och vanligare i kriminallitteraturen är det uppfriskande med ett annorlunda upplägg.

Det är också uppfriskande att den här boken inte domineras av mördarens perspektiv. Det angreppssättet har också blivit lite för vanligt, och måste oftast vara vilseledande till sin natur för att inte avslöja mördarens identitet för tidigt. Men ämnesvalet för just den här boken är lite för osmakligt för mig. Trots att MacBride inte frossade i de värsta detaljerna var det som fanns med tillräckligt för att jag stundtals kände mig lätt illamående och måste erkänna att jag skumläste vissa avsnitt.

Trots det kunde jag ju inte lägga ifrån mig boken. Jag rekommenderar absolut Stuart MacBrides böcker, mest på grund av persongalleriet, humorn och spänningen.

Stuart MacBrides officiella hemsida

Stuart MacBride ges ut på svenska av Minotaur

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: