Skip to content

Fantomen på Operan

24 maj 2009

phantomoftheopera Ikväll visade SVT2 filmversionen av Fantomen på Operan från 2004. Filmen bygger på musikalen av Andrew Lloyd Webber.

Jag hade inte sett filmen förut, men musikalen såg jag två gånger på Oscarsteatern i Stockholm med Mikael Samuelsson i rollen som Fantomen. Båda gångerna grät jag hejdlöst. För Fantomens skull – jag tyckte det var oändligt orättvist att han dömts till ett liv i ensamhet och att Christine valde den fjompige Raoul.

fantomenpaoperanRedan efter den första gången gick jag och köpte originalromanen av Gaston Leroux. Jag ville veta mer och framförallt ville jag veta hur det gick för Fantomen.

Boken är skriven redan 1910 och minst lika melodramatisk som musikalen. Men historien är skickligt berättad med ett journalistisk angrepp och ett blandande av fakta och fantasi som gör att det känns som att kanske fanns han ändå i verkligheten.

Boken gav mer djup åt Fantomens karaktär och min sympati för honom ökade, trots att boken även listade fler av hans grymma handlingar än musikalen gjorde.

Så andra gången jag såg den grät jag minst lika mycket som första gången. Trots att jag var förberedd på handligen och slutet.

Och ikväll var det dags igen. Tårarna strilade ner för kinderna och jag hoppades in i det längsta att de i filmversionen skulle gett Fantomen ett lyckligare slut.

Men även den här gången valde Christine Raoul. Deras sång är onekligen vacker trots att den krossar både mitt och Fantomens hjärta.

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. 24 maj 2009 15:45

    Tack för hälsningen! Kan rapportera att knäskålarna sitter precis där de ska … 😀

  2. 24 maj 2009 18:11

    Har läst boken och sett filmen men inte gråtit. Ett riktigt framträdande hade nog gjort skillnad och berört mig mer. Men boken var bra, det var den!

  3. Katarina permalink*
    24 maj 2009 22:26

    Anna – Det var skönt när det äntligen dök upp en ny post på din blogg efter operationen. Och jag är glad att knäskålarna sitter där de ska. 🙂

    Smultron – Jag kanske inte heller hade gråtit åt filmen om jag inte hade musikalerna och boken med mig. Men det är något med musiken som berör mig också.

  4. 25 maj 2009 18:27

    Ja, musiken har jag ju, kom jag just på! Och musik, i synnerhet live, går ju rakt in…

  5. Katarina permalink*
    28 maj 2009 20:24

    Musik är bland det bästa som finns. Jag köper inte så mycket nytt nuförtiden, tyvärr, men ett tag var jag seriöst musikintresserad. Nu blir det mest böcker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: