Skip to content

Människa utan hund av Håkan Nesser

15 maj 2009

människautanhundFamiljen Hermansson i Kymlinge ska samlas för att i dagarna tre fira familjeöverhuvudet, pappa Karl-Eriks 65-årsdag och äldsta dottern Ebbas 40-årsdag som infaller på samma dag. Det är dock inte bara med glädje som familjemedlemmarna ser fram emot kalaset.

Mamma Rosemarie trivs inte som pensionär och vill egentligen inte alls att de ska sälja huset och flytta till Spanien. Det har Karl-Erik bestämt att de måste göra efter skandalen som sonen Robert ställt till med. Robert själv vet inte hur han ska få livet på rätt köl igen. Yngsta dottern Kristina vantrivs i sitt äktenskap och har inte funnit sig tillrätta i modersrollen. Ebbas tonårssöner kämpar båda med att våga vara sig själva och hitta sin egen väg i livet.

Men allt detta sjuder bara under ytan, familjesammankomsten hålls civiliserad och följer Karl-Eriks schema. Tills två av familjemedlemmarna försvinner spårlöst inom loppet av två nätter.

För kriminalinspektör Gunnar Barbarotti innebär fallet först en befrielse, en anledning att slippa resa till ett eget, potentiellt dysfunktionellt julfirande, men det går inte att finna några ledtrådar till vart de försvunna personerna tagit vägen. Barbarotti släpper dock inte fallet och sakta men säkert lyfter han fram de olika familjemedlemmarnas mörkaste hemligheter.

————————-

Jag tycker mycket om Gunnar Barbarotti. Jag började läsa böckerna där han förekommer i fel ordning, men jag är glad att jag gjort hans bekantskap. Han är en medkännande, tänkande och intressant människa. Hans liv och relationer klingar äkta och jag vill veta hur hans liv kommer att utveckla sig.

Jag är också mycket förtjust i Håkan Nessers språk och förmåga att relatera komplexa känsloliv och återge stämningar. Det är omöjligt att förbli oberörd och oengagerad. Den här boken gjorde mig dock något frustrerad över bristen på framsteg i polisutredningen, som läsare visste jag länge mer än Barbarotti lyckades få fram och började nästan tvivla på att jag någonsin skulle få veta vad som verkligen hänt.

Men jag höll ut och det är jag glad för. Boken fick upp farten, spänningen ökade och upplösningen visade sig både mer tragisk och komplicerad än jag kunnat ana. Jag ser fram emot att läsa näsa bok i Barbarotti-serien.

Håkan Nessers officiella hemsida

Svenska Dagbladets recension av Människa utan hund

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 16 maj 2009 16:00

    Jag har också läst dom i fel ordning, de två jag läst vill säga. Så råkar det nästan alltid bli för mig av nån anledning. Undantagen är dock Alexander McCall Smith och Läckeberg. Den senare tror jag dock att jag är rätt färdig med.

    Jag gillar Barbarottis förhållande till Gud 🙂

  2. Katarina permalink*
    17 maj 2009 17:16

    Jag tycker Läckberg är helt ok när jag läser henne, men hon har inte blivit någon vars böcker jag håller utkik efter.

    McCall Smiths Mma Ramotswe-serie var jag helförtjust i till den sjunde boken, men nu känns det lite som att den står och stampar lite. Om du förstår hur jag menar.

    Och jag håller med; Barbarottis förhållande till Gud är en av anledningarna till att jag gillar honom så mycket. 🙂

  3. Malin permalink
    17 maj 2009 20:54

    Håller med Katarina, har läst den här. Den var intressant men framförallt är hans språk vackert på något vis tycker jag. Det känns kultiverat och avslappnat på en gång.

  4. 18 maj 2009 09:57

    Mmmm, man får lätt en överdos av Mma Ramotswe. Nu ska jag inte läsa någon på ett tag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: