Skip to content

The Thirteenth Tale av Diane Setterfield

16 november 2008

thirteenthtalesmall1Margaret Lea arbetar i sin pappas antikvariat. Där vårdar hon böcker och läser sin favoritlitteratur från 1800-talet; romaner, dagböcker, brev och biografier. Hon har själv skrivit några författarbiografier i essäform, varav en, om bröderna Jules och Edmond Landier publicerats i en antologi. I övrigt lever Margaret ett undandraget liv i sin lägenhet ovanför affären, med sin pappa och böcker som sitt huvudsakliga sociala umgänge.

Så en dag får Margaret ett brev från författarinnan Vida Winter. Författarinnan bekänner i brevet hur hon alltid tyckt att sanningen sällan erbjuder lika mycket stöd och tröst som en berättelse. Hur hon därför alltid hittat på historier om sitt liv i intervjuer, men att hon nu känner att det är dags att berätta sanningen. Och det är Margaret hon vill ska dokumentera den sanna historien om Vida Winters liv.

Margaret läser inte själv nutida författare, men hon känner till Vida Winter. Vida har publicerat 26 romaner på lika många år och översatts till ett flertal språk. Margaret har sett sin pappa helt uppslukad av hennes böcker, men det är inte förrän nu hon själv läser någon av hennes böcker. Vidas författarskap fascinerar Margaret och hon reser till Yorkshire där hon antar sig uppdrag under villkoret att det Vida kommer att berätta verkligen är sanningen.

Vidas historia är släkten Angelfields historia och tar sin början långt innan Vidas födelse. Allt eftersom den fantastiska släktsagan berättas avslöjas också nuet och Margarets egen historia. Margarets historia är vad Vida anat och som gör henne mest lämpad att förstå Vidas historia. Vidas historia är vad som förlöser Margaret, samt ökar hennes förmåga till, och önskan att relatera till andra människor.

——————–

Det var ju Malin som ville att jag skulle läsa den här boken, och det tackar jag henne för. Jag tyckte verkligen om den. Det är en ”riktig” roman med en början, en mitt och ett slut. Bokstavligen; den är indelad i Beginnings, Middles och Endings. Den är också vad jag skulle vilja kalla en rik bok; den har ett rikt och varierat språk, är rik på miljöer, stämningar, karaktärer och händelser. Den är full av mysterier som måste klaras ut och håller dig fången.

Jag tycker om att det här är en bok som tar mig till en annan värld. En som kan kännas overklig, mörk och stundtals spöklik, men som inte är politisk eller samhällskritisk utan fokuserar på människor och mänskliga öden och relationer. Jag rekommenderar den här boken till alla som söker verklighetsflykt.

Carl-Johan Malmberg på Svenska Dagbladet var inte lika positiv.

Men En bok om dagen tyckte om den.

Och det gjorde En boktoks tankar också, även om hon tappade sugen lite när det var som mörkast.
(Egentligen vill jag inte länka till den här bloggen eftersom bloggerskan enligt egen utsago ”får utslag av deckare”, men jag tycker ändå om hur hon skriver om böcker.)

Nu vill jag veta mer om vad du tyckte, Malin.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: